smarrisen.blogg.se

Tänk att ens liv kan förändras så jävla snabbt.

Imorse vaknade jag och kände mig på bra humör.
Solen sken, allt var så vackert.
Var ute och tog lite kort i den frostbeklädda naturen.
Gick ut med syrran för att hugga ner en gran till hästarna.

Sen ringde han.
Peter.
Vi ska skiljas sa han.
Då kände jag hur min glädje släppte som en jävla sten.

Mamma och Peter ska skiljas.

Vi blir tvungna att sälja allt.
Vårat stora, fina hus.
Mormors drömboende som hon har planerat att bo i tills hon dör.
Alicias älskade ponny.

Allas drömmar
gick i kras.
På bara några sekunder ändrades allt.

Nu har jag gråtit nonstop i 4 timmar.
Jag tänker inte på hur det kommer bli för mig, för jag flyttar snart bort från den här skiten.
Men min syster är förstörd.
Hon är 11. Hennes ponny är hennes liv.
Hon vill inte byta skola för 3e gången.
Jag fick berätta för henne.
Hon bröt ihop på min säng.
Jag ville så gärna trösta henne, men jag grät själv som ett barn.

Och min älskade mormor.
Hon har offrat allt hon har för det här huset.
Hennes hus är allt hon någonsin önskat sig.
Hon ville åldras här.

Jag orkar inte mer

Jag orkar fan inte mer.

Jag orkar inte se alla gråta.
Jag vill bara komma härifrån.

Hade hoppats på att 2009 skulle bli ett bra år.