smarrisen.blogg.se

Den här veckan har jag känt mig sådär struntad i, ni vet när vissa personer bara skiter i att höra av sig.
Jag vet ju inte riktigt varför det är så. Och det är det som irriterar mig.
Man behöver inte prata 24/7, men nåt kanske hade vart kul.
Jag blir ju inte bara irriterad, jag blir ju ledsen också.
Jag är en person som älskar att prata, men jag börjar tappa gnistan faktiskt.
Orkar inte vara den som pratar med luft längre.
Det enda jag vill är ju att småprata lite, kanske om hur dagen har varit
eller vad som helst.
Jag blir ledsen när folk väljer att inte prata med mig, när jag är den som alltid lyssnar och pratar tillbaka.

Är jag för tråkig?Pratar jag för mycket?Pratar jag för lite?
Jag försöker att alltid vara den som finns till hands, men jag tror inte jag orkar det längre faktiskt
Det känns som att det inte är nån mening med det.

Jag är så glad att jag har min Helen, för hon är den enda som lyssnar när man vill prata, och hon vet att jag alltid lyssnar när hon vill prata.
I alla lägen, alla dagar om året.