Trauma hos tandläkaren
Jag ska aldrig mer gå till tandläkaren.
Jag har alltid haft en fruktansvärd tandläkar-skräck, men jag trodde den hade gått över nu när jag har blivit äldre.
Nej.
Så var inte fallet.
Hela vägen till tandläkaren kändes bra
Jag körde bilen genom hysteriska stockholm
det gick bra.
Väl framme på Östermalm kändes det bra
I väntrummet kändes det bra
Till och med i tandläkarstolen kändes det bra
En sekund ungefär.
Tills han hade pillat med diverse verktyg och konstaterade att jag inte hade ett hål
utan tre.
Ett på nån tand längst bak och 2 mellan framtänderna.
Jag tänkte bara på hur ont det skulle göra att få den där bedövningssprutan uppkörd på insidan av överläppen.
När jag såg den där sprutan i ögonvrån började jag grina som ett litet barn.
Jag grät så tårarna sprutade medan han tryckte in den där nålen i min mun
Sköterskan höll min hand och sa "det är okej gumman, du är så duktig så."
Man kunde tro att det var en liten 7 åring som låg i den där tandläkarstolen istället för en 20 åring.
Helvetesfanskap vad ont det gjorde kan jag tala om.
Och efteråt så var hela min överläpp bedövad, kändes som jag hade världens största negerläppar
och även min näsa var helt bedövad.
Behöver jag ens nämna att ingen kunde höra vad jag sa.
Jag pratar otydligt i vanliga fall, så ni kan ju tänka er hur det lät med halva munnen och ansiktet bortdomnat.
Och där satt jag i bilen påväg hem igen och skulle ringa till min tandläkare som har hand om min tandställning.
För Stefan, min vanliga tandlälare som jag var hos idag hade av en gummitråd på tandställningen när han skulle hålla på och borra hej vilt i hela munnen.
Imorgon blir en stressig dag.
Först ska jag köra Alicia och mormor till Arlanda, för dom ska åka till Hawaii i 2 veckor.
Kul för dom då.
Sen ska jag till ungdomsmottagningen i Enköping, sen har jag superbråttom till Östermalm för jag ska och laga tandställningen.
Plus att jag måste ta hand om hästarna helt själv nu när dom är borta, för mamma är ju skadad i knät och kan inte göra nånting.
Mycket flummigt inlägg det blev idag, men jag var bara tvungen att tycka lite synd om mig själv.
Jag har alltid haft en fruktansvärd tandläkar-skräck, men jag trodde den hade gått över nu när jag har blivit äldre.
Nej.
Så var inte fallet.
Hela vägen till tandläkaren kändes bra
Jag körde bilen genom hysteriska stockholm
det gick bra.
Väl framme på Östermalm kändes det bra
I väntrummet kändes det bra
Till och med i tandläkarstolen kändes det bra
En sekund ungefär.
Tills han hade pillat med diverse verktyg och konstaterade att jag inte hade ett hål
utan tre.
Ett på nån tand längst bak och 2 mellan framtänderna.
Jag tänkte bara på hur ont det skulle göra att få den där bedövningssprutan uppkörd på insidan av överläppen.
När jag såg den där sprutan i ögonvrån började jag grina som ett litet barn.
Jag grät så tårarna sprutade medan han tryckte in den där nålen i min mun
Sköterskan höll min hand och sa "det är okej gumman, du är så duktig så."
Man kunde tro att det var en liten 7 åring som låg i den där tandläkarstolen istället för en 20 åring.
Helvetesfanskap vad ont det gjorde kan jag tala om.
Och efteråt så var hela min överläpp bedövad, kändes som jag hade världens största negerläppar
och även min näsa var helt bedövad.
Behöver jag ens nämna att ingen kunde höra vad jag sa.
Jag pratar otydligt i vanliga fall, så ni kan ju tänka er hur det lät med halva munnen och ansiktet bortdomnat.
Och där satt jag i bilen påväg hem igen och skulle ringa till min tandläkare som har hand om min tandställning.
För Stefan, min vanliga tandlälare som jag var hos idag hade av en gummitråd på tandställningen när han skulle hålla på och borra hej vilt i hela munnen.
Imorgon blir en stressig dag.
Först ska jag köra Alicia och mormor till Arlanda, för dom ska åka till Hawaii i 2 veckor.
Kul för dom då.
Sen ska jag till ungdomsmottagningen i Enköping, sen har jag superbråttom till Östermalm för jag ska och laga tandställningen.
Plus att jag måste ta hand om hästarna helt själv nu när dom är borta, för mamma är ju skadad i knät och kan inte göra nånting.
Mycket flummigt inlägg det blev idag, men jag var bara tvungen att tycka lite synd om mig själv.
Kommentarer
Postat av: Helen
Åh, din stackare. Jag har dragit ut runt 6 tänder, lika läbbigt varje gång att få bedövningssprutor. Men det är en smärta man överlever.
Saknar dig :(
Postat av: Helen
Föresten, går du aldrig mer så förstör du ju dina tänder du kämpat för!
Trackback